Workaction!

 

20190322_124546

Årets första träningsläger har just avklarats. Nio dagar på Gran Canaria.  Att komma från ett snöigt och kallt Sverige, cykling i rena rama termodressen till att kunna glida fram i korta byxan med en racer mellan benen är fantastiskt. Att sedan min plan att komma hem till vårvärme i det närmaste slår igenom gör det hela ännu bättre.

 

Fokus för träningen har varit att  komma igång, att få glädjen i att cykla och att få¨tre fyra timmar per dag. Jag kör vilodag var fjärde dag, det känner jag ger mig mer än att köra varje dag.

 

Gran Canaria är en destination som har många fördelar. Primärt är det vädret, 20-25 grader året runt, inte så mycket vind, väldigt lite regn och bra vägar. Personligen håller jag Mallorca som en bättre destination då det där finns ett mer varierat utbud, myriader av små fina vägar och att man kan välja om det ska vara ”platt” eller klättring. På Gran Canaria är det inte mycket som är platt.

 

Min favorit är nog GC 500, en väg som följer kusten och erbjuder enastående utsikt och närhet till havet.

 

C:DCIM171_VIRBVIRB0268.DNG

 

Med ett antal sköna mil i benen liksom ett försvarlig antal höjdmeter så känner jag att träningen går åt rätt håll. På lördag och söndag är det dags för de första gruspassen med laget, 8 resp 11 mil. Vädret ser lovande ut!

Kansas we are coming to get you!

 

Ny rutt på Dirty Kanza 200

dk7

 

Idag fick vi lite mer information om rutten för 2019. Det ser ut att bli spännande och mer än lovligt tufft. Den kommer i år att gå Norrut med stop i Alma och Council Grove och så vatten i Alta Vista.

Lite siffror:

Längd:  324 km.
Höjd: 2,880 m
Depåer: Två. Den första efter 103 km, där kan man ha möte med sin support crew för att fylla på mat, vatten mm. Den andra efter 243 km också där kan man möta sin support crew .

dkmap

Det finns ett vattenhål efter 194 km men där är det bara vatten som gäller.

Det gäller alltså att planera väl vad man ska ha med och vara beredd på att ta rätt mycket mer än man brukar.

Vi planerar att försöka klara loppet med målet chase the sun. Det innebär att vi måste ha snitt på 22 km/h, Inklusive pauser, dessa lär behöva hållas rätt korta, Max 10 minuter. Sedan kan ju punkteringar mm ställa till det såklart. Chase the sun är ett tufft mål men också skönt då man kan klara sig med ett minimum av lampor, batterier mm.

Maxtiden är 22 timmar vilket innebär 16 km/h i snitt, det är mitt absoluta mål, att komma i mål och klara reptiden.

Misstänker att man stundtals kommer känna sig så här…

dk9

Årets första träningsresa är nu nära, den 16-24 Mars blir jag på Gran Canaria och med tanke på hur vädret ser ut här hemma så kommer det nog bli skönt att få köra i korta brallan. Jag har kört resor dit tidigt på året flera år och det ger en riktig boost både i energi och glädje. Mer om detta längre fram!

Spångamacka!

Vilken dag!

Sol, några plusgrader och medvind (för det mesta).

Det kommer fulväder nu, i alla fall en vecka framåt så att få en sväng idag kändes absolut rätt.

Min plan var att skapa en skön tur och i detta fall innebar det att ta pendeln till Bålsta för att sedan cykla hem med vinden i ryggen. Det är ju rätt stor skillnad när det är kyligt att åka med eller mot. På väg in till stationen var jag lite tidig och kunde passa på att ta en Cortado på Stockholms bästa Cykelcafé, Le Monde. Har ni provat så gör det. Riktigt bra kaffe och skön miljö.

Det tar ca 50 minuter från Södra station och sedan har man en bra tur åter till Stockholm.

20190302_125035

Vi swishade förbi Kungsängen och på väg mot stäket hittar Risto en lite detour, en gammal 1600 talsväg som vi inte kunde motstå! Det blev premiär på grus 2019 för oss båda.

20190302_130156.jpg

 

Marken var hård av tjälen och ganska isfri så det gick lätt att cykla och jag fick det där goda suget i magen efter grus! Våren komzi komzi!.

Efter Stäket så kommer en kortare sträcka på grus, den var dock en isbana och Risto, som för dagen körde utan dubbdäck gjorde en planerad vurpa, alltså att lägga sig ner innan man okotrollerat faller, som tur är gick det utan skador.

Spångamacka då? Ja vi valde att fika i Spånga och där så har de sådana. Det är som en subway macka på steroider eller ja tänk en kall vikt pizza, en is-calzone. Min var fylld med tonfisk och annat gott men så stort så hälften fick vara nog, bokstavligt alltså.

Från Bålsta hade vi 27.5 i snitt men i skogen, med promenader och lite annat så sjönk det hastigt och väl hemma så var det 20,5, men med en väntande bastu med öl och så en flaska Champagne ikväll så känns det som att slutet gott, allting gott.

20190302_152106.jpg

 

 

Solkusten!

20190223_103109

Dags för premiär i korta byxan och med splitter ny kolfiber mellan benen.
Vi hade tänkt köra en längre tur jag och Malin, men då hon blev sjuk så fick vi minska ambitionerna och tog en kortare platt tur till Estepona.

Att ge sig ut i korta byxor, med bara en tunn jersey och på racer med en solig dag framför sig är balsam för själen och ger en mersmak inför den ljuva tid som ligger framför oss alla.

20190223_093910

Vi valde denna gång att bo i Puerto Banus, ett slags partyställe med hamn en bit från Marbella. Egentligen inte min favorit, men det är rätt bra klimat här året om. Jag var där för några år sedan. Vi badade i havet på morgonen, trotsandes Spanjorernas pikar med ”poco loco sueco”. Efter det uppfriskande doppet, så kunde vi åka skidor i Sierra Nevada efter en kortare bilresa för att sedan fira in Feliz Anno Nueva med våra nyfunna Spanska vänner. Inte så dumt faktiskt.

Cykelturen blev ju lite kort men mycket annat trevligt hanns med, bäst var en tripp till Tarifa, Europas sydligaste plats och hem för en magiskt fin strand.

tarifa.jpg

Träningen då?

Ja den rullar på, har haft en del ursäkter att sitta på trainern, men cykla ute är ju så mycket roligare. Mina Full Body pass på gymet går också bra, även om jag inte känner mig så stark som jag vill vara.

När man väl kom tillbaka till Sverige och pendlingen fortsätter så är det ändå skönt att kunna både starta och sluta cyklingen i ljus!.

Hoppas ni alla där ute njuter av livet och tar tillvara alla möjligheter!

Påsk? Redan?

20190216_112230

 

Idag var vi tre ur teamet som träffades för en liten distans, det var tänkt cirka 75km ute på Nacka och Värmdö/Ingarö.

Två av våra ”hangarounds” skulle med men då den ena saknar dubbdäck så kom vi fram till att det är bättre att avstå. Klokt beslut skulle det visa sig då, trots att vi inte haft frost på ett tag så är det rejält halt på sina ställen. Det gäller att vara försiktig.

Idag kändes det som att det var påsk!. Soligt, varmt och porlande små bäckar överallt. Fullt med cyklister som likt ystra kalvar ger sig ut på bete. Hoppas det håller i sig, jag kan vara rätt klar med vintern nu.

Jag har kommit igång lite med pendlingen nu vilket är skönt, fortsatt är formen väldigt svag, men det går framåt och jag håller mig till min plan. Styrketräning går som rutin nu och jag har lärt mig leva med att ibland är jobbet ivägen och inte noja över det.

Yogan däremot, där har jag hittils funnit bra ursäkter, jag får skärpa till mig och starta den på allvar.

Nästan alla delar för uppgraderingen är nu på plats, väntar egentligen bara på Lauf gaffeln, när den är här och lackad är det dags, jag vill ha den klar innan den grusturerna börjar enligt plan i slutet av Mars.

 

Nästa helg så blir det cykling i korta brallan! Marbella väntar över helgen och en av dagarna är vikt för cykling. När man ser väderprognosen för Sverige får man nästan ångest dock. 8-10 grader och sol, här kommer man missa distanskörning helt klart.

 

 

 

Första Uteturen

strider

Igår var premiär för distans 2019. Alla är inte krya än så det blev jag och Risto som tog fram cyklarna. Vädret för söndagen var utlovat att bli vårlikt med 5-6 grader men en hel del blåst. Då vinden sas komma från SV så la jag turen från Nynäs och åter till Nacka.

Jag kom iväg vid strax före nio och möts av motvind och regn, i stort sett hela vägen in till stan, inte en perfekt start men jag räknade med att torka upp på tåget.

Vi möts vid pendeln och kan avhandla en hel del snack om träningen och våra uppdateringar på cyklarna och vips så är vi framme.

Att cykla från Nynäshamn upp till Stockholm, vare sig det är på grus eller landsväg är något av en favorit. Det är utmärkta vägar och lite trafik.  Då jag varit sjuk i stort sett hela december och januari så kändes det lite trögt och efter fyra mil kändes det som att en kopp kaffe skulle sitta rätt bra.

 

Efter råd från en local i Västerhaninge så hittade vi bagarboden som visade sig vara ett utmärkt litet café. Bullarna var dock så enorma så varken jag eller Risto dristade oss till att smaka dem.

Vi körde vidare mot Dalarövägen via Ryds kyrka där vi mötte några hästar, då vi själva har häst så vet jag att de ibland tycker att cyklister är lite läskiga så att prata med dem är en bra idé.

Vi tog sedan en kringel krångel rutt genom brandbergen och vendelsö. Snön är borta på alla stora vägar men inne i bostadsområden och mindre vägar har en del snövallar och större isfläckar.

En liten läskig incident då vi kom fram till Dalarövägen, precis när jag kommer till den hårt trafikerade vägen, så kan jag inte klippa loss från pedalen, efter lite lätt panik så gick det till slut, mina val var annars att ramla ner i ett djupt dike eller ut på vägen där bilarna kom tätt… Oklart varför, troligen en sten som kilat in sig i SPD:n för krånglet fortsatte resten av dagen.

Det blev totalt 85km för mig idag och jag var en slagen hjälte på kvällen, hoppas att man snart kommer tillbaka och börjar bli starkare, det är lite nedslående när min Garmin säger glatt ”Nytt FPT funnet” men det är 15w lägre än förut…

Teamet

Vilka är vi som ska köra Dirty Kanza 2019 i Team Sweden som vi lite skämtsamt kallar oss. Vi är ju bara ett gäng glada motionärer som vill ha en rejäl utmaning på grus.

Lars Stjernfeldt.

lars

Namn: Lars Stjernfeldt
Bor: Täby
Klubb: Fredrikshof CK
Cyklar på: LVG: Felt F1 Team issue, Gravel: Cannondale Slate Force 1 och MTB: Trek Superfly 6
Styrka som cyklist: Ligga på rulle och så är jag hyfsad uppför
Ska jobba mer på: MTB teknik
Cyklat ungefär 800 mil per år de senaste 6-7 åren där bulken består av jobbpendling Täby-Stockholms C ToR dagligen året runt. Har kört 9 Vättern runt och faktiskt vunnit (varit först över mållinjen) Vättern Runt 2011. Även kört L’etape du tour ett par gånger och Styrkepröven Lillehammer till Oslo 2 gånger. Har också ett par Cykelvasalopp under bältet. Roligaste loppet jag kört förutom L’etape du Tour loppen var Trondheim-Åre loppet som jag körde innan Tour of Jämtland lades ner för några år sen.
I grunden en landsvägscyklist som åkt dit på gravel rejält de senaste åren. När jag hörde om Dirty Kanza insåg jag direkt att det var någon jag måste ge mig på. För mig betyder Kansas något väldigt speciellt då jag spenderade 4 år på Bethany College i Lindsborg i Centrala Kanas på sent 80 tal.  Jag ser verkligen fram emot att få uppleva de ändlösa grusvägarna i Östra Kansas!
När jag inte cyklar så gillar jag att åka skidor både på längden och tvären. Jag gillar också båtliv och skärgården.

Risto Aalto

Rugby… kan man börja så? Det var i alla fall så det började med min lite mer seriösa cykling.risto1

Under det sena 70-talet och tidiga 80-talet cyklade man vart man än skulle. Man cyklade till skolan, från skolan, till träningen, från träningen. Det var cirka 4km mellan mitt hem i Ytterby och Kungälv. Gymnasiet låg i Kungälv och vi cyklade mest varje dag. Det var ingen som skjutsade och busskort på GL, fick bara de som bodde längre bort. På somrarna hojade jag till Nordöhamnen (17km) då det var där jag hade min windsurfingbräda förvarad. Jag packade mina seglingsprylar, fena, centerbord, tampar, segel och våtdräkt på cykeln och i seglarsäcken och hojade iväg. Minns att jag en gång glömde seglet hemma varpå det bara var att cykla tillbaka och hämta det. Vad gjorde man inte för att få segla en dag…

Så vad har detta med Rugby att skaffa?

risto2

Ja, ingenting men i Gymnasiet, första året kom jag tidigt i kontakt med några som ville starta en Rugbyklubb. Det fanns ingen i Kungälv, så då gjorde vi det. Vi hade kontakt med en tränare, Dennis Pettersson som lovade att träna oss om vi fixade allt annat föreningsarbete. Sagt och gjort, i oktober 1982 for vi iväg med tåg till Stockholm för att spela vår första turnering… …16-17 år gamla, spelade vi mot delar av den dåvarande Svenska ”eliten”. Vi ledde med 6-0 (ett fullförsök 4+2p på den tiden) mot elitlaget Getingarna (från Huddinge) tills de tog sig samman och slog oss med 6-24, typ… Hursomhelst, jag var ”Hooked”.

Rugby är en otroligt rolig men samtidigt hård sport. När jag c:a 15 år senare på grund av framförallt rygg och knäskador tvingas ge upp mina Rugbyambitioner finns det ingen annan sport som lockar. Det känns helt enkelt väldigt skönt att bara vila, att inte ha ont längre, att inte riskera att behöva ringa till jobbet på måndagen för att berätta att jag brutit handen, igen… eller käken eller nåt annat som krävde sjukskrivning… Det var helt enkelt väldigt behagligt, att göra ingenting…

Ytterligare 13 år och 20kg senare inser jag tillslut att jag behöver göra nåt åt både min form och min kondition. Mitt vänsterknä gör ständigt mer och mer ont. Läkaren talar om knäledsoperation men att den nya leden i sin tur bara förväntas hålla i c:a 20 år… (43 +20 = 63 år, tänkte jag tyst för mig själv, jag kommer inte ens att vara pensionär). Han talar om viktminskning och att det dessutom finns en risk att det inte blir bra även med en operation. -Och sen, om sisådär 20 år, fortsätter han, vad skall vi göra då? Stel-operera?… …Det kan ju bli ett intressant liv… …för dig… …Risto?

-Vakna! Vakna, försökte han säga. Och vaken, ja det var jag nu. Jag kunde inte se mig som en stelopererad pensionär i rullstol om bara 20 år.

Här måste det ske nåt. Vilken aktivitet skulle kunna fungera? Löpning? Nej efter ett test på 3km svullnade knäet upp som en vattenmelon, vilket i sig ledde till 3 veckors vila…mer vila… Det var då det slog mig. Cykling kanske? Jag hade ju alltid cyklat vart jag än skulle. Kanske kunde det funka? Började med att reka en cykelväg från Rönninge till mitt arbete i Södertälje. 10km och 40 minuter i vardera riktningen tog det till en början, bara någon dag i veckan till en början men det blev allt oftare och snabbare…

risto3Vätternrundan blev nästa mål, en Nishiki Competition (Ultegra/105) Räcer införskaffades hösten 2009 (Jag har den fortfarande kvar, ”Rocinante” sitter nu tjudrad i min trainer i vardagsrummet).
Efter 4 solorundor runt Vättern ville jag känna hur det skulle vara att cykla i grupp och om jag skulle kunna komma under mitt mål på 11 timmar.  Tidigare bästa tid var 11,5 timmar. Jag ansökte därför och fick till min förtjusning komma med i TUG – Team Utan Gränser inför säsongen 2017. En oerhört trevlig och inkluderande cykelklubb som dessutom samlar in pengar för en god sak, – Läkare Utan Gränser. Jag anslöt mig till SUB 11 gruppen i TUG och började träna tillsammans med dem. Jag kan vara ärlig och säga att det blev alltför lite träning denna vår också, med bara dryga 60mil i benen och en besvärlig förkylning som spolierade Siljan runt, elddopet inför Vättern var inte förhoppningarna höga.

Väl framme vid Motala var dock vädret perfekt, jag känner mig stark och det blir tillslut ett personligt nytt rekord på 10:37 …Lycka!

risto4

Säsongen 2018 ville jag prova något annat. Jag anmälde mig till ett lopp i Italien. NoveColli blev målet för säsongen. Ett 200km lopp som börjar nere vid Adriatiska havet, för att passera 9 kullar (berg med svenska mått), därav namnet. Högsta punkten som passeras ligger på 800möh. På toppen av den fjärde kullen Barbotto, den brantaste backen med 18% lutning är jag helt slut och då återstår fortfarande 5 kullar och 10 mils cykling. Efter ytterligare några km finns ett vägval. Man väljer om man skall cykla alla 20 milen eller ”bara” 13. Det var alltför enkelt att välja fel väg här. Jag skäms som en hund att berätta att jag fortfarande har saker kvar att uträtta i Italien.

Så till årets utmaning. Den började egentligen med att vi 2016 flyttade in till Stockholm från Rönninge. Ni känner till formeln för hur många cyklar man kan äga… X = n + 1 eller varianten X = n + 1 – s, där n står för antal cyklar man har och s står för spouse… hur det nu må vara med den saken flyttade vi från stor villa på 185kvm med 50 kvm källare till lägenhet på 125, utan garage, och i princip utan källarförråd. Vi fick akut utrymmesbrist. Vardagsrummet ser allt som oftast ut som en New York lya med 4-5 cyklar längs bokhyllan.

Jag började snickra på en ny formel… x – n = 1 + s där 1 skall vara en cykel som kan ersätta alla mina andra cyklar. Den skall kunna ersätta min gamla ”gubbcykel” för pendling, den skall kunna ersätta min räcer för olika landsvägslopp och den skall till och med kunna användas offroad om det så krävs. Dessutom var min tanke att en dag ge mig ut på en ”ultralätt” cykelsemester med i princip bara en tandborste och ett kreditkort… Efter ett tags funderande föll tillslut valet på en cross eller gravelcykel. I augusti 2018 blev jag med ”Rocinante II”. Det är en CUBE Nuroad Pro (Black and grey) med 105 komponenter, hydrauliska skivbromsar och ”through axle”. Dubbla kransar fram för att även kunna funka på landsvägs lopp. Den är svart som natten och som en cykelreporter sa: -Om Batman hade haft en cykel skulle det varit denna.

 

risto5

När det kommer till cykel- ”nörderi” håller jag mig på ett hälsosamt avstånd från detta. Även om jag kan tycka att det är intressant med teknik och följer utvecklingen med viss intresse, kan jag inte låta bli att tänka på den gamla Disneyfilmen ”Tron”. I en sekvens i filmen talar en programvara med en annan programvara (de har fått mänskliga former) och då ställer det ena programmet frågan till det andra… -”Do you believe in users?” … -Jag är en ”User” av cykeln. Jag har ingen ambition att veta vad cykeln består av eller vilka atomer som utgör de minsta komponenterna i bakväxeln. Går det trögt får man väl trampa hårdare eller banta brukar jag tänka.Ser fram emot DK200!  

Gerry Askefalk

sportograf-96473377

Jag lärde mig älska cykla redan som barn, den första racern inköptes för lönen intjänad på sommarjobb, en skinande blå Monark med 10 Växlar!! Jag var som en raket runt min hemkommun Täby. Med ålder kom dock andra intressen, basket och innebandy blev mina sporter.  Cykling kom in i mitt liv igen 2013, jag var kraftigt överviktig, just opererat min höft för Artos och en Diabetes typ 2 diagnos som bonus. Jag tog mig från 122 kg till 80, cykling var en stor del och sedan 2014 har jag cyklat mellan 600 och 1000 mil årligen.

En viss mattning i motivation kom runt början av 2017 och några kilo började smyga sig på, att cykla var inte lika roligt som det var i början. Efter att ha rannsakat mig själv så insåg jag att det jag tycker är roligast är att cykla på nya platser, helst vackra och att jag såg cykling som en upplevelse.

Tävling på cykel var aldrig intressant, jag ser aldrig på cykel på TV och har luddiga uppfattningar om vad de bästa cyklisterna heter. Att resa till platser och cykla på dem är det jag gillar mest. Om det är i Värmland på Klarälvsbanan, (10 mil på en gammal tågbana, inga bilar så långt ögat ser) eller cykling i Spanien, Frankrike,  Italien, Kanarieöarna eller favoriten Mallorca spelar ingen roll, det är så kul att uppleva saker på cykel!

Jag cyklar för Team Utan Gränser (TUG), vi samlar in pengar för Läkare utan gränser. Det  är en klubb jag är stolt över att vara med i och tacksam för alla fantastiska människor jag lärt känna där. Den ena är trevligare än den andra.

Jag har kört rätt många olika lopp som Vätternrundan (hel och halv), Skandisloppet, Siljan runt, Göteborgsgirot, Västkusten Runt, Gotland 360, Öland fyr till fyr på grus,Varbergsgirot, Cykelvasan, Mallorca 312, Nove Colli, Maratona dles Dolomiti . wtcowm  , Tunnelbanegirot  , Östgöta motion m.fl.I år så blir det också några lopp, som Mallorca 312, Skandisloppet, Cykelvasan,  Insomnia på Lofoten, The Rift på Island och Toros de Gravel på Mallorca.

C:DCIM170_VIRBVIRB0146.DNG

Jag arrangerar sedan några år också ett eget lopp, Åland Runt. Det går i september och är lite som Gotland 360, inga tidur men goda depåer och trevliga människor runt en vacker ö.

DCIM169_VIRBVIRB0154.

2018 var året då gravel, eller cykling på grusvägar, kom in i mitt liv och  det är absolut min favoritgren nu. Örnar, älgar vackra vyer och bilfritt, vad kan gå fel? Jag gillar att skapa nya turer, hitta vägar och locka med lite folk för skön cykling. Hoppas ni är några som är sugna på att följa med på våra träningsturer, vi kommer köra ett helt gäng under våren.

Mitt mål med DK är egentligen vägen dit, komma tillbaka till hård träning, styra upp vikten och njuta av cykling. Loppet har vi sagt vi ska försöka klara innan solen går ner, om vi kan uppnå det återstår att se.

Nu kööööör vi!

anderse

Namn: Anders Englesson

Cyklar: Har nog passerat S-1 nu iom att en gravelcykel från 3T andade hemma.

Varför började jag cykla? Jag har iofs alltid cyklat men från början var det enbart som transport men nu är det mest för nöje även om pendlingen till jobbet finns med året runt. Men när jag tog steget från att cykla för att komma fram så började det med att jag tröttnade på tiden som det tog att göra rent och laga enduron efter körning. En kompis hintade att mountainbike var både billigare och lättare att göra rent. Lättövertalad som man är så köpte jag min första mountainbike från Kona. Sedan gick det bara utför, fast jag skulle nog säga uppför. Året efter nämndes det bland kompisarna att man måste bara köra en svensk klassiker, så jag hängde på. Det gick inte att göra på en mtb så då blev jag med en räcer. Nu är 10 officiella vättern avklarade och en körning i pseudonym. Kände att det får helt enkelt räcka. Jag har alltid föredragit att cykla i skogen och långt bort från asfalt. Räcer har sin charm men skogen vinner nästan alla dagar i veckan.

Jag fick upp ögonen för gravel förra året och tänkte att det där vore något för mig. Det berodde inte enbart på att en ny cykel behövde införskaffas utan att cykla grusväg tilltalade mig. Jag har kört offroadmotorcykel i många år. Då blev det många hundra mil grusväg per år. Så jag vet vad jag saknar med det, att få vara ute från staden ett tag och bara njuta. Med cykel blir det mycket tystare och man kan prata om man känner för det. Visst, det går inte alls lika fort som med en stor motor… men hastigheten är inte allt. (ja, jag försöker fortfarande intala mig det det på väg ner mot Pollenca från Lluc)

Ganska snabbt när man började titta på gravel så dök Dirty Kanza upp som något utmanande. Och utmaningar gillar man ju men som småbarnspappa så hade jag inte drivet att ordna med allt och dra igång vägen mot kansas. När Gerry nämnde att han ville köra så var jag inte sen att hänga på. Nu sitter jag här med en startplats och det är dags att börja ladda. Hur jobbigt kan det vara? Som en vättern, fast på grus och ca tre gånger så många höjdmeter. Kan ju inte alls vara jobbigt. Speciellt jag som inte på något sätt kan beskylld för att vara en bergsget som kan jaga topplaceringer i HC-berg. Men att bara nöta på i många mil, det brukar gå bra så nu är det bara att köra! Det här ska bli jäkligt kul!

BREAKING NEWS

Vi har ytterligare en medlem i teamet. Han kommer presenteras senare….

Träningsplan

Träning är viktigt och så här har jag lagt upp den.

 

Veckorna är strukturerade så här.

 

Intervaller: Sufferfest måndag onsdag fredag söndag(Byts mot distans om tjänligt väder)
Styrka: Full Body måndag onsdag fredag
Soft cykling: Morgon 1 timme måndag-fredag, byts ev. mot pendling
Smidighet: 15 minuter varje morgon
Distans: Lördag (vid dåligt väder 2-4 timmar inne)
Yoga & Bål: Tisdag, torsdag söndag

sufferfest

 

Sufferfest är min favorit för strukturerad träning, deras narrativ passar mig och intervallerna är klassiska MEN med lite inbyggda variationer. Jag kommer fokusera på FTP höjande pass varvat med en del VO2Max. Ett antal kommer också vara för benstyrka, alltså högt motstånd, låg kadens.

 

fullbody

Full Body Workout passar mig i detta skede. Jag tränar alla kroppsdelar och så 48 timmar vila. Mitt program är enkelt tar 45-50 minuter och ser ut så här.

Bänkpress 3x6-10
Militärpress (i maskin i början) 4×6
Situps 4x till fail
Biceps Curl 3×6-10
Chin Up: I början latsdrag 4×6-10
Squat (i början i maskin) 4×8
Hamstring i maskin 3×10
Face Split 3×10

 

yoga

 

Yoga är helt nytt för mig så jag följer pass från Sufferfest.

 

Bålpasset är klassiskt med

 

plankan

Bäckenkontroll 3×10
Simmaren 5×3
Plankan 4×30
Diagonallyft  med armhävning 3×8
väderkvarnen 3×8
Ryggresning 3×8
Höftlyft 3×8

kalender

 

Tidsplan 17 Veckor

Det är 17 veckor till Dirty Kanza. Det gäller att förvalta tiden rätt. Så här ser planen ut-

Januari
Vecka 5 Vanlig vecka

Februari
Vecka 6 Vanlig Vecka
Vecka 7 Vanlig vecka
Vecka 8 Återhämtningsvecka
Vecka 9 Vanlig Vecka

Mars
Vecka 10 Vanlig Vecka
Vecka 11 Börjar som vanlig sedan Cykling Kanarieöarna
Vecka 12 Träningsvecka kanarieöarna
Vecka 13 Återhämtning Första Grus Passen ute på Helgen

April
Vecka 14 Vanlig Vecka med grus på onsdag lördag & Söndag
Vecka 15 Vanlig Vecka med grus på onsdag lördag & Söndag
Vecka 16 Två vilodagar sedan Mallis
Vecka 17 Mallis (Mallorca 312 på lördag)
Vecka 18 Mallis tre dagar  sedan återhämtning

Maj
Vecka 19 Vanlig Vecka med grus på onsdag lördag & Söndag
Vecka 20 Vanlig Vecka med grus på onsdag & Söndag Skandis på Lördag
Vecka 21 Vanlig Vecka med grus på onsdag lördag & Söndag
Vecka 22 Soft träning. på Onsdag -> KANSAS DK200 på Lördag

 

Gruspassen ute är 7-10 mil på onsdagar 12-25 mil på helgerna.

 

Cykeln för Dirty Kanza

Så vad ska man cykla på?

I grunden blir det min OPEN new U.P.  Cykeln heter Strider och är en riktigt grym cykel, som jag rullat ett tjugotal grusturer på sedan våren 2018.

strider

Efter en del research och samtal med personer som kört Dirty Kanza tidigare och andra långlopp så har jag kommit fram till dessa modifieringar för att ge mig själv största möjliga chans att klara utmaningen.

Komfort

Trött blir man av cyklingen i sig, ständiga vibrationer kan förstärka detta och göra musklerna tröttare än de behöver vara. Breda däck med lägre tryck gör sitt för att stötta cyklisten, jag kommer dock ta lite extra teknik till hjälp.

Framgaffel

lauf2
Jag kommer att köra med en Lauf Grit SL. Kanske inte är den snyggaste men är fantastisk på att ta bort det tröttande vibrationerna. Gaffeln har 30mm fjädringsväg. Den väger 430g mer än originalgaffeln, men jag bedömer att det är värt det.

Sadelstolpe

För att få mer komfort för ändalykten kommer min sadelstolpe att bytas mot en Canyon S14 VCLS 2.0 CF. Alla tester jag läst säger att denna är den som i särklass ger mest komfort. Fjädringsvägen är 20mm och  den sitter standard på Canyons egen gravelcykel, Grail. Sadelstolpen finns i två varianter. För OPEN ramen passar  den med 2-10mm setback bäst.

Styre

flare2

Jag kör idag med ett Ritchley WCS Venturemax, som är väldigt bekvämt, gjort i aluminium  men saknar stöd för intern dragning av Di2 och Hydraulslangar, så dels för att vinna 100gr, öka komforten och få mindre kablage synligt så blir det ett byte till ett 3T Superghiaia. Det väger endast 195gr och vänner som använder det säger att det är toppen. Jag gillar verkligen gravelstyren med flare vilket  båda har. Superghiaia har också stöd för shimanons interna kopplingsdosa, EW-RS910, vilket gör att alla kablar kan ledas inne i styret.

 

Hjul och däck

Hjulen kommer bli mina normala ENVE M50 650b. Jag är väldigt nöjd med dessa så de får förtroende även på denna tur. Däcken har det forskats en hel del på och det jag kommit fram till är MAXXIS RAMBLER De är lätta starka och snabba. Ett av de mest använda däcken på loppet, om detta är rätt val får visa sig.

 

Växlar och vevparti

Ultegra Di2, en mix av 6870 och R8000 kommer jag  fortsätta med. Jag kommer inte byta till 1x utan tror att man får fler möjligheter med dubbla klingor.

Vevarmar

easton2

Easton EC90 SL med Cinch systemet som gör att man snabbt och enkelt kan byta klingor och även mellan 1x och 2x. Jämfört med mitt nuvarande vevparti med Power2Max NGECO FSA Gossamer så vinner jag närmare 370 gr. Sen är det ju rätt bling också.

Effektmätaren måste tyvärr bytas till fördel för Eastons egna Cloak.  NGECO har fungerat kanon men är rätt inflexibel då allt sitter samman och jag finner ingen lösning för att kunna köra med de klingor jag önskar, så den är nu på tradinglistan.

Utväxling

Idag kör jag med 50/34 och 11/34 på både lvg och gravel. 1:1 som detta ger fungerar i de flesta fall men då jag är en tung kille så får jag slita lite hårt när lutningen blir större och särskilt på grus då det ofta inte går att stå upp. En hel del efterforskningar har lett mig fram till denna kombo:

Klingor  46/30. MTB-kassett XTR 11-40, vilken faktiskt är  lättare än Ultegra 11-34! För att kunna ha både främre och bakre RD så går det inte att använda  MTB RD utan jag kommer köra med Shimano RD-RD8000-GS och för att klara den stora kassetten kompletterar jag med en wolftooth roadlink.

Detta ger mig en utväxling på 0,75 jämfört med dagens 1:1. Det gör  en stor skillnad när det blir brant och man är trött och behöver skifta mellan låg och hög kadens. Farten med 46×11 kommer att räcka och bli över. 46×11 med 90 kadens ger 47 km/h medan 50×11 ger 51 km/h. Farter som troligen kommer lysa med sin frånvaro….

Dator

Jag kommer använda min väl beprövade Garmin Edge 1030 Den ger upp till 20 timmars drift men då man måste köra med navigation så krymper detta och jag kommer därför
förstärka den med Garmins batteripaket som ger ytterligare 24 timmar. Det kommer räcka mer än väl för vår måltid på 15 timmar.

Kameror

Jag tycker om att både fota och filma på fina turer och min normala setup är en Garmin Virb Ultra 30 monterad på fästet för Garmin i en GoPro adapter riktad framåt och bakåt en Garmin Virb Elite monterad på sadeln med ett K-Edge fäste. Jag har en Garmin fjärrkontroll på styret. Den gör att jag kan ta bilder och styra filmning utan att släppa styret, säkert och smidigt. Tyvärr är batteritiderna inte de bästa utan jag måste ha laddade batterier i depåerna och hushålla under etapperna.

I en senare artikel kommer jag gå in på vad man måste ha med på cykeln, väskor för det, lampor, batterier, vad och hur man ska äta och dricka  och hur man sköter säkerhet och logistik i depåer, liksom vad man bör kunna klara av att laga på sträckorna

Dirty Kanza 2019

Vad har vi gjort?

Anmält oss till Världens tuffaste Gravellopp, Dirty Kanza. 33 mil, mer än 3,000 höjdmeter i Flint Hills i Kansas.

Jag menar inte ska väl EF Education First WorldTour Team, som deltar i år ha något på oss? 🙂

Nåväl, jag har drömt om detta sedan jag såg de första bilderna därifrån, varför? Ingen aning men det har blivit ett enormt sug att cykla loppet.

I höstas började jag se om det fanns andra galningar som också ville köra loppet, och de, det fanns de. Vi är nu fyra i Dirty Kanza 2019 Team Sweden!

Deltagande i loppet lottas. Man anmäler sig 1 januari och den 19e får man besked. Då vi anmält oss som lag, så  kom vi alltså alla med eller ingen. Fru fortuna var på vår sida och det efterlängtade mailet kom. Vi är med!!!

Nu börjar  alla förberedelser med planering, träningar, logistik och byggande av kunskap. Det är en viktig fas, egentligen är väl tiden fram till loppet viktigare än själva loppet, det är ju över på en dag, medan träning, diet och alla annat pågår i månader.
Vi hade igår vårt inledande planeringsmöte och klarade av de grundläggande pusselbitarna.

DCIM102GOPRO
Vi kommer på Emporia State University i så kallade dorms, här är det rätt basala rum som studenterna bor i under skolåret. Vänligt nog får man hyra rum där under Dirty Kanza tiden. Det visar sig dock att inget ingår förutom säng och madrass, lakan, täcke, kudde mm, det får man ta med sig, men vår kontakt i Emporia har lovat hjälpa oss.

Vi kom fram till att flyga till Kansas City, med ett eller två hopp inrikes i USA var att ge oturen en väl bra chans så vi flyger direkt från ARN till O’Hare och sedan bilar vi i en Pickup de 90 milen till Emporia, är man i USA ska man väl göra som de gör?

Så med boende & resa på plats så har vi enats om en träningsplan. Den innebär att reguljär konditionsträning sköter man själv men att vi i görligaste mån kommer köra pass onsdagar, lördagar och söndagar från mitten av Mars.
Alla har också bokat träningsläger på Mallorca under April och själv har jag även lagt in en vecka på Gran Canaria i Mars.

Turerna kommer börja med ganska blygsamma 7-10 mil för att öka och som examen kör vi en 25 milare med stopp som på loppet. Vi kommer bjuda in alla som vill följa med på våra turer som är nogsamt planerade och rekade.

charlotta
Jag nämnde en kontakt i Emporia, Charlotta Manson, en Svensk kvinna som bor i Emporia och har cyklat loppet tidigare. Hon skrev i vår öppna grupp och har hjälpt oss med information och tips. Vi kommer träffa henne och hennes man för öl och tacos väl på plats.

Stay tuned, mer info kommer efter hand